Helg

Köttbullar

Lavbulletinen har gått till tryckeriet, svamparna är lagda i press och min sista officiella arbetsdag på Botaniska museet i Lund är över. Nu återstår bara att jobba in minusflexen som jag är så bra på att ackumulera men det får bli sen. Nu är det julsemester och i morgon bitti åker jag över bron för julshopping i Köpenhamn. Börjar med en lyxig frukost på Hotel D’Angleterre för att orka hela dagen. Det är värt pengarna.

Sedan blir det familjejul i Uddevalla där mina traditionsbundna uppgifter till julbordet är att fixa köttbullar och koka knäck. Att göra löjligt goda julbordsköttbullar är inte svårt. Man behäver bara 600 gram fläskfärs, en stor gul lök, ett ägg, 2 dl Ramlösa, 1 dl ströbröd, salt, kryddpeppar. Det blir en sådär trettio stycken pingisbollsstora köttbullar av det här om jag minns rätt.

Några viktiga detaljer: det ska vara fläskfärs; ströbrödet ska svälla i Ramlösa, glöm vanligt vatten; löken skall INTE hackas utan rivas till ett rinnigt mos; kryddpeppar – vet inte riktigt hur mycket men det ska vara generöst. Smeten kan bli rätt lös och svårhanterad så det kan vara lite knepigt att steka köttbullarna. Bryn dem runt om och stek dom sedan länge på svag värme.

En julklassiker

Seg onsdag, var är snön?

Förkylningen bröt ut under tågresan hem från Stockholm. Det var inte oväntat, den senaste tidens stress med påföljande sömnbesvär har nog lagt grunden för en nedgång i immunförsvaret. Tack och lov verkar det inte bli en särskilt jobbig variant. Borde vara frisk redan i morgon om jag tolkar tendenserna rätt.

Jag lyssnade på en fin julkonsert i Danderyds kyrka i söndags. Även en hedning som jag kan vistas i en kyrka utan att blixten slår ned och det är ju bra. Jag gillar kyrkor. Kyrkor inbjuder till ett skönt introvert filosoferande som skiljer sig ganska påfallande från det slappa grubblandet man kan ägna sig åt framför TV:n till exempel. I kyrkorummet finns en stilla trygghet som skärmar av oinbjudna intryck och håller världen en liten bit på avstånd.

Disputationen i fredags uppe i Uppsala var mycket bra. Det var årets sjätte men jag kan aldrig bli blasé. Jag har för lätt för att sätta mig in i respondentens situation. Wermlandskällaren där festen hölls var också en trevlig erfarenhet. Det är lite fängelsehåla över stället som är från 1200-talet och som var bostad åt ärkebiskopen för en 6-700 år sedan.

Proppmätt

Julbordstraditionen i Hurva står sig. Jag kan knappt röra mig. Vill inte heller. Marängerna har krockat med sillen i magen. Behöver siesta. Guldkompassen ikväll. Återkommer.

Mer julstämning

Andra advent tillbringade jag till stora delar sovande, det har varit fyrtioårs-kalas två helger på raken och jag kände mig undersövd och dessutom en smula utarbetad. Kvällen var i alla fall mycket trevlig med öppet hus hos Azra och Ola i Malmö med lussekatter och glögg och efter det en julkonsert med Danmarks Radios vokalensemble i Malmö konserthus. Körmusik kan vara så fantastiskt att lyssna på ibland och det här gänget var otroligt duktiga. Det var nordiska julsånger och engelska carols till en början men bäst var nog några motetter av Poulenc. Det fanns ögonblick när sopranerna höjde sig över de övriga stämmorna där håren bara reste sig på armarna. Andra halvan ackompanjerades kören av gitarr, harpa och vibrafon (eller marimba kanske det var, har inte full koll) i ett s.k. tex mex-tema och det var snyggt men första halvan med bara kör var den bästa. Apropå harpa så undrar jag om man måste vara kvinna, ha långt blont hår och vara så där skirt vacker för att kunna hantera det instrumentet. Tycker de flesta harpister jag sett passar in på den beskrivningen.

Ikväll är det nobelfest och då kan man passa på att skåla för det senaste genombrotttet inom den vetenskaplig forskningen – en autistisk mus. Äntligen! Nu väntar vi med spänning på den paranoida ekorren och borderline-geten.

Julfilmstips

Jag jobbar på julstämningen genom att leta lämpliga julteman i populärkulturen. Tim Burtons The Nightmare Before Christmas såg jag häromdagen och det är en välgjord och småkul tecknad musikal som rekommenderas som ett alternativ till Disneys pekoral. Christmas Vacation är en annan stämningsskapande favorit som hör till årstiden. Jag har ännu inte sett Bad Santa men misstänker att den har sina roliga poänger. En tecknad figur som firat jul är Lobo, en utomjordisk psykopat och massmördare som skapades som en grov parodi på Marvels antihjältar (t.e.x. Wolverine). Serien är ingen favorit men jag läste den då och då i Magnum på den tiden det fortfarande fanns några få bra serietidningar kvar i Sverige. Serien kombinerar ultravåld med sjuk humor och den mest läsvärda episoden är The Lobo Paramilitary Christmas Special där han en gång för alla gör upp med jultomten och hans band av tomtenissar. Historien har faktiskt filmats också. En riktig lågbudgetkortis (13 min) som inte på något sätt gör rättvisa åt blodbadet i tomteland eller tar vara på den bisarra humorn i serien. Filmen är gräsligt dålig och mer seg än rolig men vad gör man inte för att skapa lite julstämning på bloggen.

Angående julgran

Nej, det blir inte någon gran hemma hos mig i år heller. Jag saknar pynt för att få till en julgran värdig namnet. Erfarna granentusiaster menar att det tar några år att bygga upp en hyfsad arsenal av föremål att hänga i granen så det är nog dags att börja jobba på det känner jag. Vad man ska ha i granen är upp till var och ens egen fantasi. Personligen gillar jag t.ex. inte glitter och sådana där minimalistiska varuhusgranar med enbart röda kulor och några girlanger är ett rent förkastligt missbruk av naturresurser enligt min mening. En gran ska vara överdådigt klädd, färgsprakande och ögonfägnande, gärna lite ”för mycket” utan att man träder över gränsen och skapar en grotesk julgranskarikatyr istället. Det gäller att släppa sina gamla traditioner och vara så där lagom hämningslös. Att hitta den balansen kräver rutin, fingertoppskänsla och en djup kärlek till julen. Fast det är samtidigt svårt att säga att något är rätt eller fel så länge granen bara är personlig. Jag menar who’s to say where genius ends and madness begins.

Tarzan och djungelfolket

Den lilla stadsdelen Karlsberg i Uddevalla ligger inklämd mellan motorvägen och Kålgårdsbergets norra brant. Märkliga scener utspelades här i slutet av 70-talet och början av 80-talet, företeelser som gick under namn som repjage, rövsäta och bollkuse. En av de mer märkliga kallades Tarzan och djungelfolket.

Runt Uffes hus brukade det drälla ett stort antal pojkar, 6-12 år kanske, varav några var äldre och "drösen" utgjordes av en hord av yngre bröder och andra hangarounds. En av de stora och starka, sällan jag, jag var visserligen en av de äldre men var rätt liten, utsågs till Tarzan varvid denne satte fart och började kuta runt huset medan djungefolket, d.v.s. alla vi andra, lade oss i bakhåll bakom farstubron. När Tarzan kom springande på sin runda överfölls han under rop och skrän och brottades ned på gräsmattan och leken slutade när Tarzan låg underst i högen och bad om nåd. Därefter utsågs nästa kandidat och det hela upprepades o.s.v. Såvitt jag minns avlöpte det hela alltid under glatt humör, särskilt hos djungelfolket.

Man kan naturligtvis förundras över det poänglösa och smått sadistiska i detta tidsfördriv men samtidigt finner jag det i efterhand rätt sympatiskt. En aningslös men ändå uppfostrande lek där de stora och starka fick lära sig att de aldrig hade en chans mot djungelfolket, de små men många. Det är kanske en välvillig tolkning av leken men tror ni inte att "Tarzan och djungelfolket" skulle kunna bli en lyckad punkt på schemat när det är dags för lite team-building på jobbet nästa gång?

Social overload

Systematikdagarna är över efter två dagars föreläsande och kaffedrickande. Som alla andra konferenser lämnade den en känsla av tomhet efter sig. En tillbaka-till-vardagen-känsla som verkar ha gjort fler än mig lätt apatisk. Imorgon väntar en lång och välbekant tågresa till Stockholm och twinsens födelsedagskalas.

Samlarnoja

Samlandet är en intressant men en smula underlig företeelse som jag funderat en del kring. Folk samlar på tomtar, hyvlar, suddgummin och i stort sett vad som helst. Vilka motiv olika människor har vill jag inte uttala mig om och jag tänker inte skriva nån avhandling i ämnet men några kommentarer kan det vara värt. Jag har samlat en del i mina dagar mest när jag var liten men alls icke enbart. Samlandet överföll mig också under en period när jag var student och inte minst när jag var doktorand. Tendensen är tydlig, när livet i allmänhet kändes bedrövligt sjönk jag in i ett introvert och maniskt sorterande av olika lättkategoriserade objekt. Ett sätt att ha kontroll över en liten del av verkligheten när resten är kaos.

Vad gäller mitt insamlande av lavar och mossor är det inte alls samma sak. Jag försöker faktiskt samla så lite som möjligt, bara sånt jag är tvungen att ta belägg på eller för specifika projekt. Däremot kan nog fågelkryssande inordnas under klassiskt samlande. (Känner här av någon anledning ett behov av att påpeka att jag inte har räknat mina fågelkryss på femton år och har inte en aning om hur många arter jag sett. Sannolikt för att jag vill distansera mig från denna, av fallos-symboler och macho-attityder präglade verksamhet som jag aldrig riktigt har kunnat med.). Nåväl, här är några andra samlarområden jag minns.

Klistermärken – ett rätt vanligt fenomen i Uddevalla ca 1980. En kompis hävdade att han hade ett klistermärke från Johan III som hans farsa hade hittat när dom byggde om en gammal kyrka. Jag fick aldrig se det. Hittade några i en låda i källaren för en tid sedan, bl.a. lite politiska märken från kommunisterna med slogans som ”Stöd FNL” och ”Bojkotta juntan”. Lite kul.

Ölringar från ölburkar – tja, alla såg likadana ut och jag trädde upp dom på en lång ståltråd. Helt meningslöst. Inget syfte, bara konstigt.

Ölburkar – den logiska utvecklingen av föregående samlarområde. Rätt äckligt och luktade fan om man inte diskade dom ordentligt, tröttnade snabbt. Lite avundsjuk ett tag på de lekkamrater vars farsor hängivet stödde samlandet genom att dricka stora mängder öl, min farsa drack mest vin.

Godis - en häpnadsväckande usel idé. Jag förvarade samlingen i en stor plåtlåda i ett skjul ute på gården där jag också hade staplat upp ölburkarna tillsammans med skelettresterna av en död älg (möjligen ko) som jag och Hasse hade släpat dit. Ertappade en dag en av mina lekkamrater i färd med att glufsa i sig min samling. Jag blev både apförbannad och ledsen över detta svek men upptäckte samtidigt att sommarvärmen hade smält ihop det mesta av samlingen till en amorf massa av lakrits, gräddkola, chokladpralienr, sega gubbar m.m.

Frimärken – klassiskt samlarområde och jag känner en viss sympati för det även om jag är ointresserad idag. Kan tänka mig att det skulle passa mig som pensionär att pyssla med en frimärkssamling. Samlade på mig en massa frimärken när jag jobbade på antagningen som jag inte har en aning om vad jag ska göra med. Ett typiskt neurotiskt doktorand-beteende.

Hockeybilder – obegripligt och då är det ändå bara fem-sex år sedan. Det passar inte in på mig alls och är det enda jag samlarområde skäms lite för. Jag skyller det samlandet helt och hållet på mitt nedbrutna psyke under doktorandtiden.

Serietidningar - det enda samlande jag egentligen återkommit till flera gånger. Jag gillar serier och läser rätt mycket men spindelmannen och andra superhjälteserier och mycket annat som jag samlat på mig genom åren har förstås inget läsvärde frånsett kitschfaktorn så där har det handlat om äkta samlande. Serier har ett högt estetiskt värde och dom gamla skräckserierna från 70-talet t.ex. är ljuvliga så dom gör jag mig inte av med men för mycket serier är en plåga att släpa på om man flyttar så ofta som jag.

Konstaterar med stor tillfredsställelse att jag varken samlar på något eller känner ett behov av att samla på något just nu och får därmed dra slutsatsen att samlandet är ett symptom på att något är mycket fel snarare än en sund hobby. Eller? I vilket fall tänker jag försöka undvika sånt där i fortsättningen.

Städpaus

Förpackningslogistikerna hade firmafest igår så vi statsanställda körde fredagshäng på Bishops istället för på Grand som har blivit vanligt på senare tid. De har fina burgare som serveras med ett berg av pommes och massor av aioli och min mathållning just nu lämnar en del att önska och vi är inte ens inne i december med alla fester och frosserier. Känner ett lätt magknip när det blir lite för mycket att tänka på men det kan också ha med fiberhalten i kosten att göra. Min morgontrötthet är monumental just nu och jag har inte orkat äta frukost på en månad. Annars är det inte nåt ansträngande jobb direkt att röra ihop lite rågmjölsgröt. Med lingonsylt och mjölk går det att få ner i magen också.

Feng Shui

Man hinner samla på sig mycket under tolv år. Det är en gigantisk arbetsinsats att tömma rummet på museeet med allt som ligger i papplådor, skåp och skrubbar. I varje hörn, bakom varje skåpsdörr och i botten av varje låda döljer sig också ett litet dåligt samvete, något jag borde gjort för länge sedan och det är så underbart skönt att ta tag i allt och få väck skiten. Just nu jobbar jag med att skicka tillbaka ett femton-tal lån till amerikanska herbarier. Jag rationaliserar brutalt men lär ändå få jobba långa kvällspass ett par månader framåt.

Lärde mig i helgen att det inte alls är något konstigt med att vitsipporna blommar just nu. Det gör vissa kloner alltid. Trampade sedan upp en sannolik dvärgbeckasin i Sjököp – en klassisk floristikkurs-lokal uppe på Linderödsåsen där man kan spana in tranbär och missne och dylikt och där vi samlade kilovis med vitmossor för artbestämningsövningar. Kan inte kryssa beckasinen tyvärr, kan för lite om fåglar.

Life of Brian

Eritreas politiska organisationer:

Eritrean National Alliance (ENA) (formerly Alliance of Eritrean National Forces (AENF))
Eritrean Liberation Front (ELF) numera splittrad i flera fraktioner
Eritrean Liberation Front-Central Command (ELF-CC)
Eritrean Liberation Front-National Council (ELF-NC)
Eritrean Liberation Front-Revolutionary Council (ELF-RC)
Eritrean People’s Liberation Front (EPLF)
Eritrean Islamic Jihad (EIJ)
Eritrean Islamic Salvation Movement (EISM)
People’s Front for Democracy and Justice (PFDJ)
Popular Liberation Forces
Red Sea Afar Democratic Organisation
Eritrean Democratic Party
Democratic Movement for the Liberation of Eritrea (DMLE)
Eritrean People’s Liberation Front Democratic Party (EPLF-DP)

Från Grand Hotell till Klöva Hallar

Satt i baren på Grand Hotell i fredags kväll. Baren kallar de tydligen Gambrinus och dom har tryckt upp små reklamblad också:

”Upplev Gambrinus i förvandling till en Lounge Bar, där vi skruvar upp!
Vår DJ spelar mainstream musik!”

Som Niklas sa; Där kan du bli full berusad, om du samplar för mycket från vin källaren. Hahaha, eller, ja det där sista kanske var roligare klockan elva i fredags kväll. Frånsett den underliga hanteringen av det svenska språket får ni medge att det doftar finlandsfärja snarare än Titanic.

I lördags vart det vintrig exkursion till Klöva Hallar, en riktigt häftig men oländig ravin i Söderåsen nära nationalparken. Det är iskallt i Skåne just nu och solen nådde inte ner i ravinen. Där var det Norrland. Mossorna var frusna och föll i bitar när man plockade dem. Lavarna kom vi inte åt i de slippriga rasbranterna. Men fint var det. Vitsipporna blommade fortfarande här och var.

Pol Roger

Jag blev varslad om uppsägning idag. Botaniska Museet har fått en rejäl hög med pengar men inte ett öre till min tjänst. Den försvinner till nyår. Så kan det gå.

Sedan fick jag besked angående min stora ansökan idag. En cool miljon i forskningsanslag. Till lön i två år, resor och så vidare.

Fick en plötslig attack av separationsångest. Den måste dränkas i champagne omedelbart. Haha.

Så kan det gå.

Äsch

En bekant från mina Arizona-vistelser mailade från Galapagos idag (han jobbar där) och vill skriva en artikel om ägglavar på öarna. Det känns som om det borde ingå i min utbildning att åka till Galapagos men det är nog svindyrt att ta sig dit och några anslag finns knappast att få. I detta nu skrapar jag därför en triss-lott.




Nä, det vart inget.

Jag har köpt DVD

Äntligen en chans att komma ikapp lite på kulturfronten. I varuhusens reabackar har jag fyndat billiga filmer de senaste månaderna så jag har ett lager hemma att gå igenom, både gamla fina pärlor som t.ex. Groundhog Day, Princess Bride och The Adventures of Ford Fairlane och en del jag aldrig sett. En film jag är rätt nyfiken på är A Scanner Darkly som jag hittade häromdagen. Apropå Keanu Reeves så har jag de senaste kvällarna gått igenom Matrix-filmerna, jag har faktiskt bara sett den första förut och den gillade jag så jag hade vissa förhoppningar om uppföljarna. Lite sent att komma med en recension (det är väl bara jag som inte sett dom) men dom var skitdåliga om nån har missat det. Ettan kombinerade ju välgjord action med sf-genrens förmåga att öppna hissnande perspektiv för tanken men tvåan lyckas tyvärr sabba Matrix-mytologin samtidigt som action-scenerna känns helt poänglösa och skådespeleriet är rent gräsligt fånigt. Trean i sin tur innebar ett totalt och slutgiltigt haveri vad gäller manusförfattandet och allting annat och det finns ingen anledning att slösa ord på den. Så kan det gå. Nej, jag tycker fortfarande ettan är en bra sf-film och den står bra för sig själv. De sista två filmerna kan man gott ignorera, de borde aldrig ha producerats.

Såvärst mycket mer film har det inte blivit. Kvällarna ägnar jag mest åt jobb just nu. Flextid är inte bra för mig. Det är väldigt bekvämt bekvämt förstås men jag hamnar obönhörligen på efterkälken efter ett tag. Just nu försöker jag gneta ikapp ett underskott på 48 timmar (nere i 33 idag) och det tar sin tid. Långa och sena kvällar blir det. Tråååkigt.

Apropå ingenting särskilt så trillar det varje dag in nya annonser i mailboxen för jobb på universitetet och dagens fick mig att undra. Ja alltså, jag vill ju inte kasta sten i glashus (botaniknörd som jag är) men ärligt talat, vad gör en doktorand i förpackningslogistik? Behöver vi verkligen folk som doktorerar i ämnet?

Hej Harry

Jag har varit på läger. Mossläger. Fem dagars inventering av mossor i norra skåne och det var en riktigt bra semester. Att sysselsätta sig fullt ut dygnets alla vakna timmar med inventering och artbestämning på det här viset, särskilt som mossor är ett ganska nytt område för mig, var ett väldigt effektivt sätt att snabbt koppla av och koppla bort alla vardagsbekymmer. Det tar ju alltid ett par dagar att slappna av men de tre sista dagarna var det riktigt skönt. Vädret var kanon hela tiden och mossorna gröna. Några bilder blir det tyvärr inte. Min digitalkamera föll sannolikt offer för den skånska träskgudens rovgiriga hunger och är förlorad. Det var nog dags att byta upp sig ändå.

I övrigt fortplantar sig mina vänner och bekanta som kaniner just nu. Senaste tillskottet vi välkomnar hit till vår glada gemenskap heter Harry.

Curlingkväll

Testade curling för första gången igår kväll nere på Kockums fritid i Malmö. Riktigt roligt men kräver en hel del träning. Det är svårt att hålla balansen på isen och cykelhjälm kändes nördigt men nyttigt. Nån taktik var inte att tänka på, man fick vara glad över att få iväg stenarna med tillräcklig fart så att dom nådde fram till boet överhuvud taget. Killarna mot tjejerna - vi vann med två-noll.



Sega korvar i segt bröd. Perfekt uppladdning för en curlingkväll.

Lite musik

Prövar att lägga in en video för första gången. Här är en favorit: Tom Waits - Chocolate Jesus.

För övrigt glömde jag ju bort igår att uppmärksamma att Erik Acharius, the father of lichenology, fyllde 250 år.

Befordrad

Jag har blivit intendent. Dags att skaffa visitkort.

Museiintendent H. M. Westberg.

Bohus

Man lär sig nåt varje dag och följande visste jag inte. Namnet Bohuslän har sitt ursprung i befästningen Bohus slott, Baghahus som det hette på 1300-talet. Förleden betyder ”besvärlig” och syftar på den besvärliga farleden i Nordre älv. Efterleden är hus, ”slott, fäste”. Namnet avsåg från början bara södra delen av landskapet medan den norra, som tillhörde Norge, kallades Viken. Detta hämtar jag ur senaste numret av: Gränssnittet – tidningen som speglar lantmäteriets verksamhet.

Svampsöndag

Tänkte fylla på skafferiet med trattkantareller men söndagens svamputflykt blev ett fiasko. Ett enda magert exemplar blev det trots att skogarna lär vara fulla med svamp. Vackert väder var det i alla fall och det var mitt första besök i min inventeringsruta som ligger i närheten av Höör. Tjugofem kvadratkilometer som ska inventeras på mossor. Där blir att göra ett tag och det finns mycket härlig natur att gå på upptäcksfärd i. Vitsipporna blommade (skumt!) på sluttningen av den gamla vulkanen i Allarps naturreservat och ett par storkar gick omkring och påtade i jorden vid Munkarp. Man blir alltid lika förvånad när man ser stork trots att dom faktiskt hör hemma i Skåne.

Vet inte vad svampen heter men tvivlar på att den går att äta.

Hedniska riter i Köpenhamn

Den nya Operan i Köpenhamn öppnades 2005 och är ett mycket vackert bygge. Vi åkte över ett gäng i lördags för att se Våroffer av Igor Stravinsky (1882-1971). Det var en upplevelse även om balett inte är min passion direkt. Våroffer är rätt säregen och musiken är bra men inte helt lättillgänglig, det är mycket dissonanser och tempoväxlingar. Dans kan jag väldigt lite om men detta är inte den fjantiga tåtrippande typen av balett utan den utgår lite mer från bäckenet kan man väl säga. Musiken i kombination med den suggestiva dansen var väldigt provocerande för sin tid och uruppförandet i Paris 1913 är berömt då det slutade i kaos med våldsamma gräl och regelrätta slagsmål i publiken.

Nazifredag i Lund

Ett gäng sverigedemokrater (eller liknande idioter) stormade Kulturen idag och kraschade utställningen jag nämnde i söndags. Det är nyttigt för ett samhälle att ha en viss andel knäppskallar med förvirrade ideer men organiserad intolerans kan aldrig sorteras under positiv galenskap. Sedan misstänker jag att det finns många människor som blir så provocerade av en sådan här utställning att de ger sitt tysta stöd åt dylika dumheter (ni vet, såna som kan tänkas rösta på just Sverigedemokraterna). Det är en mycket störande tanke.

Bagarglans

Det är Kanelbullens dag idag. Jag har gott om både kanel- och kardemummabullar hemma i frysen så jag ska nog kunna få till ett bra firande ikväll. Däremot är det svårt att hitta vettiga kanelbullar i handeln. Ramklints ska ju vara bland de bästa i Lund säger expertisen så jag gick dit och inhandlade två exemplar till eftermiddagsfikat idag. Tja, dom har potential, trots allt har dom bakat sedan 1930-talet, men kanelbullar har dom inte riktigt lärt sig än. För hårt gräddade och så är dom inkletade med någon sorts sockerlösning så dom ska glänsa så där ”lockande” – bagarglans kallas det visst. Bluööörrk! Sött, kletigt och jävligt blir det. Ett plus förstås för att de snurrar bullarna så det ser ut som riktiga kanelbullar, inte som såna där kanelsnäckor eller vad den där rulltårteliknande avarten kallas.

Vecka 39

Ikväll sitter jag och korrekturläser två artiklar och det är så vedervärdigt tråkigt att jag knappt kan sitta still så jag skriver ett kort inlägg här som omväxling. Det har varit en hektisk, händelserik och rolig vecka. Efter Öland, som var riktigt härligt, solsken och varmt ute på alvaret, blev det en tur till Stockholm, hälsade på Ingibjörg och tillbringade en dag på naturhistoriska och sen vidare till Uppsala nästa morgon och disputation med fest på kvällen. Mycket roligt. Många lichenologer. God mat. Tillbaka till Stockholm nästa dag och ägnade lördagen åt att hälsa på ett par rookies som nyss anlänt till planeten. Alva respektive Stella heter dom och båda är en sådär fem-sex veckor gamla och mycket söta naturligtvis. Är nu tillbaka i Lund och är nästan pank denna månaden (inte bara mitt eget fel - lönekontoret har missat att jag jobbar heltid sen en månad tillbaka - tja, vad ska jag säga, jag förväntar mig inte mer av universitetet) och det känns förstås jobbigt eftersom det kommer så många begivenheter den närmaste tiden och man kommer liksom ingen vart utan pengar och livet blir allmänt obekvämt. För att spara några hundra åkte jag buss igår från Stockholm och bussen var absolut proppfull och jag fick sitta fem timmar bredvid en tjock tant som fes oupphörligen. Nästa gång åker jag tåg. Det får kosta vad som helst.

Mossor med mera

Har äntligen tagit tag i mossbiten igen. Läser en kvällskurs om mossor och vi hade en trevlig exkursion till Vombs fure igår. Det känns som om jag borde kunna mer om mossor än jag gör. Vill gör jag så nu råder jag bot på det.

Var på en mycket bra disputationsfest igår. Jag tror det är nyttig att bli lite extra full någon gång emellanåt. Det hjälper en att inte ta sig själv på för stort allvar. Sen är det ju så att bara gravida kvinnor och folk som har något att dölja undviker att bli fulla.

Andres Serrano ställer ut på Kulturen i Lund och med Helens hjälp orkade jag ta mig iväg till vernissaget idag. Serrano var där i egen hög person och invigde utställningen A History of Sex. Jag orkar inte skriva nåt vettigt om Serrano men har ni chansen att se en utställning någon gång så gör det. Gränsvöverskridande och utmanande bilder.

Nu åker jag till Öland för att inventera lavar.

Fredagsfunderingar

På grund av lättja, tanklöshet och liknande mänskliga svagheter har jag varit medlem i Svenska kyrkan ända tills nu. Jag borde gått ur för femton-tjugo år sedan men det har bara inte blivit av. Ett tag hade jag visserligen en vag idé om att jag bedrev en form av kulturstöd genom att betala kyrkoskatt, jag gillar kyrkor, men det där är ett uselt argument då den svenska kyrkan har kistorna fulla med pengar och har råd och knappast kommer att riva de riktigt gamla och fina kyrkorna som är värda att sparas.

Jag är ateist och jag ska förstås inte vara med i kyrkan och det är jag nu då äntligen inte heller sedan ett par dagar tillbaka. Eller ateist förresten. Vad betyder ateist egentligen? Nästan ingenting eller vad som helst tror jag. Jag lever helt i avsaknad av gudstro i alla fall. Det är ganska länge sedan som jag ödslade tid åt att fundera över religion. Under tonåren ägnade jag en del möda åt sådana grubblerier. I synnerhet konfirmationslägret när jag var 14-15 nånting stimulerade mina funderingar. Alla barndomens söndagar med mormor uppe på läktaren i Skålleruds kyrka medan morfar klämde i med orgeln, hade naturligtvis satt sina spår. Dessutom blev man ju rätt indoktrinerad redan från början. Den första bok jag läste förutom små bilderböcker om Noak, skapelseberättelsen m.fl., var Barnens bibel! Då var jag fem år. Så knäppt! Men ack, mitt tonårssökande varade inte så värst länge. Visserligen försökte jag i jakt på trygghet först anamna och omfamna min barnatro men det gick inte särskilt bra. Det gick inte alls faktiskt. Gudstro håller inte för kritiskt tänkande. Så är det bara och jag är en skeptiker, det har jag konstaterat förr. Hypotesen att det finns en Gud i någon form är för mig idag meningslös och har varit det länge.

Religion är däremot naturligtvis ett intressant fenomen om inte annat för att så många människor ägnar så mycket tid åt att fundera, diskutera, kämpa, dö och döda över det. Ett fenomen som är svårt att förklara men knappast omöjligt. Richard Dawkins har t.ex. föreslagit (i The God Delusion) att det har med en, hos människan medfödd dualistisk världsuppfattning att göra. En sorts bieffekt av att en dualistisk syn gör det lättare för barn att förstå orsak/verkan-problematik och komplicerade sociala situationer vilket i sin tur ger evolutionära fördelar osv. Denna dualism växer många aldrig ifrån och den har också den besvärande bieffekten att vi är mycket mottagliga, i synnerhet som barn, för religiösa ideer. Intressant och jag hade gärna läst mer men Dawkins försöker inte ge en fullödig förklaring. Däremot är nämnda The God Delusion en lysande bok som smular sönder mycket av det vansinniga tankegods som olika religioner faktiskt dras med. Härlig läsning.

Sedan är det ju det här med att många tar sin tro så plågsamt personligt och blir oerhört kränkta om man ifrågasätter minsta stavelse. Man ska respektera tro blablabla. Tja, jag respekterar människor och var och en blir naturligtvis salig på sin fason. Om det fungerar att tro på Oden, Xenu, Orgoner eller Jultomten för att nå mental balans och jordisk lycka så är det helt OK med mig. Jag inbillar mig inte att min egen hjärna är predisponerad att begripa sig på universum bättre än andras. Men när man ser och hör t.ex. Carola tala i tungor eller nån islamist slita sig i skägget som svar på att nån tjomme har ritat av Muhammed inser man att religion i många former helt enkelt handlar om psykoser som bör behandlas medicinskt, möjligen med elchocker. I sådana fall hindrar ju faktiskt överdriven respekt för religion att behandling sätts in. Det här är ju symptom som snabbt kan förvärras och bli riktigt farliga och till råga på all smittar det. Till sist - all religion som försöker utöva makt, som diskriminerar människor och begränsar vår frihet och utveckling, måste bekämpas.


Nu är det helg.

Tillbaka i Lund

Det känns helt OK att vara lundabo igen. Bostaden är en etta på 38,4 kvadrat med en liten balkong åt väster på fjärde våningen. Har installerat mig något så när en vecka efter flytten som var ett helvete – som vanligt. Fan vad mycket grejor man samlar på sig. Ändå saknar jag en massa saker för att ha ett fungerande hem. Irrade runt på IKEA i flera timmar i söndags men vart bara uttråkad och sur och hittade ingenting jag ville ha utom en liten, liten byrå och en emaljburk att ha torkad svamp i. Eller nåt. Måste köpa ny soffa eller åtminstone något som har en liknande funktion som en soffa. Det var inte värt besväret att kånka den gamla uppför fyra våningar.


Jag gillar ju egentligen zombie-flimer. Såg 28 Veckor Senare häromdagen. Det enda ord jag kan hitta för den är… vämjelig.


Så är det äntligen klart att jag 100% tjänst i Lund året ut.

Format

Idag fick jag nycklarna till min nya lägenhet i Lund. Härligt! Fast i helgen var jag på vernissage på lilla trevliga fotogalleriet Format som har nya lokaler i gamla chokladfabriken vid Bergsgatan i Malmö. Det var en utställning med fina bilder från Möllevången och jag insåg genast att det är ju här jag egentligen vill bo istället för i tysta, tråkiga Kobjer (vet jag egentligen inget om men jag gissar detta). Annars brukar jag ändå hinna flytta in innan jag börjar leta efter nåt nytt. Men jo, det ska bli kul med egen lägenhet. Flyttar in på torsdag.

Mika Korhonen heter fotografen som hade tagit både vackra och roliga bilder på folk och fä på Möllevången.


Inget vernissage utan vin. Vernissagen på Format är alltid väldigt trevliga och diverse bekanta brukar dyka upp.

Michael Jackson är död

The Beer Hunter har svept sin sista bägare. Höj ett glas för en man som livnärde sig genom att åka runt i världen och dricka öl och whiskey. Han lyckades bli hela 65 år.

Tre konserter

Malmöfestivalen har brötat igång. Jag är ju inte överdrivet förtjust i folkmassor så jag brukar inte direkt söka upp festivalen men det finns förstås mycket bra musik att gå och lyssna på. Igår var vi ett gäng som vandrade runt i Malmö och vi fick med oss hela tre konserter.

Först ut Lloyd Cole minsann. Nja, jag ska inte påstå att jag någonsin varit ett större fan och jag har egentligen inte lyssnat på en enda skiva sedan runt 1990. På Möllaplatsen på den sena eftermiddagen uppträdde han med en gitarr och inget mer. Det var mest egna låtar jag aldrig hört men några trevliga covers, Tim Hardin, Leonard Cohen och Johnny Cash. Publiken 30+ med mycket barnfamiljer, ingen trängsel, bekvämt. Medelålders pop utan distraktioner skrev sydsvenskan och jag kan bara instämma. Avslutade med ett par självklara extranummer, Jennifer She Said och Lost Weekend. Och då blev man ju lite glad. Och lite lagom nostalgisk.



Det är omöjligt att inte gilla Sahara Hotnights. Musiken är bra och scenshowen är stencool. Igår stod jag långt ifrån scenen och kanske avståndet gjorde att jag tyckte det hela kändes lite oengagerat. Kort uppträdande också, bara 45 minuter. Kanske Stortorget inte riktigt var rätta konsertmiljön för dom. Kul att ha sett dom spela i alla fall.



Bäst, överlägset bäst var Marit Bergman. Sent på kvällen nere på Möllaplatsen inför en hängiven och lyckligt berusad publik öste hon på med allt hon hade. Det bästa jag sett på mycket länge. Lite överraskande, jag var trött och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Det blev massor av energi, fullt ös, kanonbra musiker, och dessutom sjunger hon jäkligt bra. Så har hon bra låtar förstås som vinner på att spelas live dessutom.

Några bilder till här.

Transformers

Transformers är den knäppaste film jag sett på länge. Jag vet att det är en film för barn (eller?) men ändå. Den börjar som amerikansk krigsfilm (förutom att det är utomjordiska robotar som sprider död och förödelse), sen blir det typisk college-rulle, sedan följer en plågsamt långt buskis-avsnitt där alla springer omkring helt hysteriskt i sämsta Richard Pryor-stil. Sen blir det action igen och till sist en lååång, lååång, väldigt rörig och högljudd slutstrid. Spridda gapskratt och en hel del förvirrig angående den ologiska handlingen och jag kan inte påstå att jag hade tråkigt några längre stunder. Jag hade gärna sett Jan Agheds recension av denna film. Inte för att han skulle nedlåta sig men ändå. Han kan konsten att skriva dräpande recensioner om filmer han inte gillar. Jag minns fortfarande bitar av hans recension av svenska kalkonen Petri Tårar. Efter att med sedvanlig elegant formuleringskonst ha beskrivit hur usel filmen och skådisarna är, avslutar han med att konstatera att detta "på sin höjd kan vara något för den tyska mjukporrbranschen". Så dödar man en film. Aghed blev sedemera mycket välförtjänt utnämnd till hedersdoktor vid Lunds universitet.

Pills 'n' Thrills and Bellyaches

Mange mailar att Happy Mondays spelar på KB i november. Dom borde man ju gå och kolla in så här dryga femton år efteråt (om du fixar knark Mange så tar jag med sportdryck). Letade fram några sköna låtar från tiden runt 1990. En era långt före lavar, ambitioner och jobbångest.

De flesta av Happy Mondays videor verkar vara gjorda i svarvitt. Förklaringen är nog att (såvitt jag minns rätt) bandet konsekvent vägrade att sminka sig under inspelningarna. Coolt, men i den ofattbart hårt knarkande Shaun Ryders fall var det nog ingen jättehet reklam i längden. Och oj vad jobbigt det är för honom att ha av sig solbrillorna i Step On-videon. Den dansande snubben kallades Bez och hans enda uppgift i bandet vara att dansa konstigt och spela maracas.


Step On (Video)

Kinky Afro

Loose Fit

Diverse utflykter

Min senaste ansökan är äntligen klar och inlämnad. Även om jag inte kan se att mina chanser är så stora så är en färdig ansökan alltid en anledning känna sig nöjd. Firade med att gå på Carib Kreol igår med ett gäng gamla kompisar från studentkorridoren i Lund. Carib Kreol kan rekommenderas, trevligt ställe med bekväma soffor och supergott käk nära Möllevångstorget i Malmö.

Hade en kort med härlig utflykt till stugan i Dalsland som är på god väg. Det är skönt att bada bastu i regn. Åtminstone när regnet är ljummet och strilande som i fredags kväll. Vi hade kräftskiva i nybyggda stugan (ej inredd än) med Erik (morbror) och Karin. På lördagen drog vi till Dals Rostock vid foten av Kroppefjäll och kollade in örtagården. Jag köpte en fin bok för ett tag sedan, Nyttans växter av Kerstin Ljungqvist, som är ett otroligt rikt uppslagsverk över fler än tusen svenska växter, lavar och mossor och deras användningsområden. Boken handlar också om Johannes Henriksson som var en framstående och entusiastiskt kännare av drogväxter och som anlade örtagården i Rostock. Han drev också en liten privatskola där min morfar var elev för runt nittio år sedan.

Till sist blev jag invigd i mors alla hemliga kantarellställen runt om i trakten.



Den nybyggda, ännu ej inredda stugan är mer som ett riktigt hus faktiskt.


MIn mor vid örtagården i Rostock. Cafeet serverar mycket goda och saftiga kanelbullar.


Utsikt från altanen. Med kantareller i korgen.

Dalsland

Jag har äntligen hittat en helg som inte är upptagen och ska nu dra åstad till hjärtat av Dalsland och beundra min mors nybyggda stuga. Hon vill inte tala om hur långt hon har kommit utan det ska bli en överraskning säger hon. Jag planerar långa bastubad och sköna utflykter med båten.

Lägenhet

Mitt lägenhetssök i Lund gick inte riktigt som jag tänkte mig. På grund av resor hit och dit var jag inte med på noterna och jag missuppfattade dessutom LKF:s regler lite grann. Så nu sitter jag plötsligt med ett kontrakt på en etta ute i Kobjer. Fattar inte riktigt hur det gick till men det blir nog bra. Så jag kan kalla mig Lundabo igen från första oktober. Såvida jag nu inte plötsligt blir nollåtta istället. Man vet aldrig. Det skulle vara skönt att landa någonstans ett tag. Nåt decennium eller så. Inbillar jag mig.

När jag blir vuxen ska jag ha ett hus med en trädgård där det växer blommor som drar till sig mängder av fjärilar.

Gotland

Vy från klinten vid Sigsarve strand.


Somliga jobb är bättre än andra. Under fem dagar har jag och två kollegor fått betalt för att söka av Gotland efter sällsynta lavar. I vår jakt på kalksten i precis rätt vittringsstadium, har vi fått uppleva hela Gotland från Fårö till Hoburgen och klättrat omkring bland raukar och vandrat genom hav av axveronika, backtimjan, gulmåra, sandlilja och solvända. Det har varit långa härliga dagar i fält under en skön sol. Lite orolig var jag i början eftersom jag, i ett anfall av sinnesslö optimism, lämnade stövlarna hemma (väldigt inkorrekt för en biolog) och fick klafsa runt i dyngsura skor under ett ihärdigt strilande regn hela måndagen. Men jag fick rätt i längden och resten av veckan var perfekt. Såhär borde man ha det lite oftare.

Två fältarbeten återstår, Öland och Härjedalen. Sedan höst.

Fast hösten skulle jag ju inte tänka på nu. Fan också.



Axveronika

Pukvete - kan inte bestämma mig för om blommorna liknar delfinhuvuden eller Alien-monster.

Foton BG

Lite fler bilder från Bad Gastein finns i fotoalbumet (se länklistan till höger).

Edelweiss und so weiter

Vi hade kanonväder hela andra veckan ut i Bad Gastein och så hittade vi till sist Edelweiss för första gången någonsin under mina veckor där och alla var glada som barn. Tyvärr var mycket annat utblommat eftersom säsongen där, liksom här, är två-tre veckor tidigare än normalt. Lite synd, men på det hela taget var det två riktigt sköna veckor. Botanik-gänget jag guidade skramlade ihop till ett par tjusiga Edelweiss-hängslen och en handduk med samma motiv som tack. Hängslena påbjuder egentligen att jag fixar ett par Lederhosen, men det får bli nästa år.

Edelweiss på toppen av Stubnerkogel.

Ett skönt gäng botaniker.

Första veckan var det inte lika lätt att vara botaniker. Proffsige STS-guiden Rickard skötte snöskoveln.

Sommar igen

Livet är skönt just nu. Efter sex dagar med regn, snö och dimma, har vi haft kanonväder i fyra dagar. Dagarna bestar av langa promenader i sanslöst vacker natur med underbart trevliga människor och mängder av blommor att beundra. Imorgon ska vi upp pa 2200 meters höjd och se pa alpfloran. Det här är ett rikitgt skönt extraknäck när man väl kommit in i rollen som botanisk guide/expert.

Vintriga hälsningar fran Bad Gastein

Tja, botanikveckorna här började intressant nog med att jag hamnade pa ett Österrikiskt technorave-party i ett gammalt vattenkraftverk första kvällen. Vaknade med redig huvudvärk pa mitt mysiga lilla rum pa hotell Post men har nu kommit igang med guidandet. Det regnar nat otroligt. Utom idag da det har snöat istället. Vi ägnade förmiddagen idag at att försöka skotta fram blommor ur snön pa toppen av Stubnerkogel. Det är svart att guida nar blommorna är täckta av 35 cm blötsnö men vi hade rätt kul ända och botanikgänget (26 pers) verkade uppskatta det komiska i situationen. Efter en och en halv timme gav vi upp och gick bort till toppstugan och drack varm choklad med rom och käkade pytt i panna och kaisersmarren. Det senare är en favorit som bestar av upphackade pannkakor med florsocker och plommonsylt smaksatt med strohrom. Resten av dagen har jag mest slappat och läst pa hotellrummet. Ska se om jag kan lägga upp lite bilder imorgon.

Hotell Post är kanon men dygnet runt spelas loungemusik i receptionen och restaurangen i form av 80tals-klassiker tolkade pa det mest vidriga sätt. Just nu t.ex. haller nan klarinettist pa att tolka "Im just called to say I love you". Och far jag höra "Time after time" spelad pa panflöjt en gang till kommer jag att vidta atgärder.

Bad Gastein 7 juli - 21 juli

Kaisersmarren, Bier und Lederhosen i två veckor.

Dessutom är allt klart för en veckas inventering av rödlistade kalkstenslavar på Gotland när jag kommer hem. Det gjorde mig på lite gott humör.

Vortex

En märklig sak hände häromdagen. Lägenheten jag bor i (i Malmö) vetter ut mot en innergård med en liten gräsmatta, grillplats och sopstation. Husen är höga, fem våningar, och omsluter gården fullständigt. Här är alltid lä i stort sett även när det stormar men trots det blåste vårt lilla träd som står på gräsmattan ned för några dagar sedan under ett mindre oväder. Jag begriper inte hur. Det måste ha skapats nåt underligt vindfenomen i den här grytan som bildas av husen. En liten lokal virvelvind eller nåt. Konstigt.

Apropå flyttkort

Så här ser Martin och Saras nya adress i Bromma ut. Trädgården är skön och artrik. Grillkväll i slutet av augusti kanske?

Själv är jag på väg att flytta från Jessie och katterna och bli lundabo igen för ett tag. Med lätt ångest har jag just tackat nej till en supercentral nybyggd lägenhet vid stationen till helt OK hyra. Tackade ja först men ändrade mig. Den låg på bottenvåningen med en vältrafikerad gångväg rakt utanför alla tre fönster och jag vill faktiskt kunna ramla ur sängen på morgonen och stappla ut näck i köket utan att samtidigt underhålla Lunds pendeltågsresenärer (jag gillar inte gardiner, det blir så mörkt). Kanske blir det en tvåa på Magistratsvägen istället.

Stockholm - Malmö X2000

Jag jobbar hårt för att tycka om mig själv. Det är en förutsättning för att allting annat här i livet ska fungera. Men det är svårt att undvika alla dessa fallgropar som livet och mitt eget kynne har lagt ut åt mig, så jag ramlar ofta ned. Just nu går det inte så bra. Bitter? Nä, det ligger nog inte för mig att ge upp. Även om det finns stunder då jag har full förståelse för dom som gör det och ställer sig och kränger Aluna utanför Konsum istället. Till exempel. Skulle det inte kunna få vara lite enkelt och okomplicerat ibland?

Och så det där med att leva i nuet. En enkel klyscha. Hur lever man i nuet? Jag vet inte (kanske har jag bara glömt det) men jag vet att det är nödvändigt att lära sig det om man ska kunna vara lycklig. Kärlek är lycka, men bara om man tror att den ska vara för evigt. Och den tron (eller villfarelsen om man känner sig cynisk) kan bara överleva i nuet.

Jag hatar inte verklighet men det är ett rätt trist begrepp emellanåt.

Sommaruppehåll - börsnoteringar

Antal OP jag drack på midsommar för att försöka bota hemsk förkylning – sex stycken (det funkade sådär).

Fyra km terränglöpning – 17 min 56 sek (flera år sedan jag var under 18).

Flextidssaldo naturhistoriska – minus 64 timmar (nytt personligt rekord)

LKF:s bostadskö – 48 månader (flyttdags)

Nikotinfri – 6 dagar och 42 minuter. Tvärsluta är det enda som funkar. Sedan är det bara att stå ut med en vecka av yrsel, sömnbesvär, nedstämdhet, talsvårigheter, rastlöshet och allt det andra. Finmotoriken är åt helvete. Någonstans inser man att nikotin inte kan vara nyttigt med alla dessa effekter. Om ni undrar vad jag gör under de vackra sommarkvällarna så sitter jag och trycker in häftstift i pannan och skäller ut krukväxter.

Antal olika rum jag har bott i på korridoren i Kungshamra – fyra (snart halva korridoren avverkad).

Antal körlektioner hittills i sommar – noll (fan också)

Uddevalla - vi stjäl som korpar!

Tror jag gör ett uppehåll i bloggandet ett par månader. Man ska tillbringa så lite tid som möjligt framför datorn på sommaren. Kanske blir det nån uppdatering med bilder från Österrike och andra resmål under sommaren. Gotland t.ex. Med lite tur blir det nämligen en veckas inventeringsjobb på Gotland i början av augusti. Gotland är ett vackert, annorlunda och spännande landskap. I juni för 20 år sedan åkte jag till Gotland för första gången. Det var min farfars idé att vi skulle göra nån sorts pilgrimsresa i förfädernas fotspår. Westberg är faktiskt en gotländsk släkt. Spåren går tillbaka till min farfars farfars farfars farfars far, som hette Jöran och bodde på Stora Mafrids gård i Västergarn på 1600-talet. Det var hans sonson Olof Elias som tog namnet Westberg som möjligen har något med Västergarn att göra, minns inte riktigt. Sedan tröttnade tydligen min farfars far Mauritz på Gotland och drog till det glada Hudik i slutet av 1800-talet. Varför Hudiksvall kallas det glada Hudik skulle jag gärna vilja veta. Får fråga min vetgirige far som har flyttat tillbaka dit. Uddevalla kallas helt apropå för Korpstaden. Välkommen till Korpstan stod det åtminstone förr på skyltar utanför Uddevalla. Håll i plånboken kändes det som dom menade och det var nog inte riktigt avsikten.

Ska tillägga att jag känner mig minst lika mycket som en Haldén, min mors släkt. En mycket trevlig norsk-dalsländsk kombo.

Ha en härlig sommar, akta er för att jobba för mycket, kissa inte i motvind och kom ihåg att ibland måste man jävlas med sig själv.

Idrottskväll

Det här är min gode vän Ted, skribent, tvåbarnsfar och whiskykonnässör, i färd med att lindra sina pollenbesvär med en Bitburger. Då och då går vi ut och dricker öl och spelar lite biljard. En av våra traditioner är att åka till Göteborg i augusti för att se Finnkampen. Vi är också delägare i fem fat god rökig maltwhisky som just nu ligger och mognar i ett lager på den skotska ön Islay. Om åtta-tio år ungefär är den redo att tappas på flaska och då åker vi och hämtar hem whiskyn. Man ska ha något att se fram emot.


Teddyboy vid Linné-statyn i Lund – som alltid behängd med allsköns blomster.


For the record – det var jämnt som vanligt men jag vann biljarden med 10-7.

Utflykter i norr

Har tillbringat en vecka i Norrland. De första dagarna i sällskap med Lavkommittén i Härjedalen där vi bodde i en nybyggd lyxinredd timmerstuga i Ramundberget. Det var djävulskt varmt i Härjedalen. Bortåt 30 grader i skuggan, vindstilla och en obarmhärtig sol som stekte huden i nacken framför allt. Fast det vore synd att klaga när det lika gärna kunde ha varit nollgradigt och snöblandat regn uppe på fjället. Har varit med om det också och det suger att bo i en rökfylld kåta med en halv meter vatten på golvet medan isregnet smattrar i tjärpappen så man knappt hör vad man säger. Så det här var jämförelsevis en väldigt skön fjällexkursion. De första dagarna slapp vi dessutom mygg även om det inte varade så länge. På onsdagen kläcktes typ trehundra miljarder på en gång och då började det kännas lite jobbigt.

Därefter drog jag och Ulf A runt på vägarna i Jämtland, Härjedalen och Dalarna på jakt efter en sällsynt och skygg art som heter grynig påskrislav. Efter tvåhundra mil och besök på platser som Ytterhogdal, Sveg och Älvdalen plus en liten extra sväng in i Medelpad (hamnade även detta år i Ånge) var det lite segt på slutet att ge sig ut och kräla på marken för att försöka hitta någonting väldigt sällsynt som är mycket lik någonting annat som det finns väldigt mycket av.


Grynig påskrislav. Eller inte. Vad vet jag? Påskrislavar har ju den lilla egenheten att de inte går att artbestämma. Den enda lichenolog jag vet (en engelsman) som ägnat dessa nån större uppmärksamhet och verkligen försökt reda ut systematiken blev förtvivlad och bytte kön.


Döda fallet, f.d. Storforsen (tystnade 1796). Ett populärt turistmål och ett monument över tidig svensk ingenjörskonst.


Kung Chulalongkorns paviljong. Coolt malplacerad i Ovanede i Jämtland.


Ånge - åt en pizza med fläskfilé och bearneisesås. Så nu har jag sett lite mer av Ånge än bara stationen.

Det var den resan. Nu ska jag jobba i Lund i två veckor.

Voff!

Jag är en Iransk Saluki. Enligt testet Which dog are you. (Testet hittas under "My dog" på den länkade sidan). Min hundpersonlighet lyder så här:

"This elegant, if somewhat aloof breed is loyal, affectionate and trustworthy and despite limited interest in Europe is now a well sought- after animal. It still retains strong hunting instincts and so care should be taken when taking it to the countryside."

Yo Ho and a Bottle of Rum

Pirates of the Caribbean del 3 var minst lika underhållande som de första två avsnitten. Historien är ju tunn för en tretimmars-film men kul var den. Jag kan nog tänka mig att bli pirat nån gång när jag pensionerar mig från botaniken. Snäll pirat förstås. Inte hugga armarna av folk utan mest kryssa runt på jakt efter öde öar och ha coola kläder, dricka rom och säga pirataktiga saker som; ”Arrrr, ye scallywags! Hoist the sails ya miserable landlubbers”. Kan bli en mjuk och fin övergång in i seniliteten.

Imorgon blir det korridorfest.

På en tisdag!?

Studenter!

Back in Bergshamra

Det löste sig med bostad till sist tack vare härliga och hjälpsamma människor här på korridoren. De har byggt om köket här också och det är jättefint. Trevligt att få se området på sommaren, det är bra mycket trevligare här i maj än i januari.

Så just nu sitter jag här i ett litet studentrum ute i Bergshamra och tuggar på en mjölkchokladkaka och försöker skriva en bra ansökan så att jag ska få pengar för att pyssla extra mycket med lavar nästa år. Fan vad jag avskyr att skriva ansökningar. Jag behöver en rik mecenat.

Ben av bly, lungor av läder

Snart dags för ett par veckor i Stockholm igen. Det har blivit lite rörigt med boendesituationen där uppe mot slutet. Nu är det i alla fall klart att jag flyttar tillbaks till studentkorridoren ute i Bergshamra efter ett par månaders frånvaro. Ska bli trevligt. Och jag slipper pendla från Uppsala tre timmar om dagen vilket var gräsligt jobbigt i längden.

I övrigt börjar jag tro att det är nåt som är fel med kroppen. Jag springer, styrketränar och går på spinning-pass men det vill aldrig lossna. Ända sedan förkylningen eller influensan eller vad det var i februari har jag kännt mig tung och trött. Löpningen, min favoritträning, går i slow-motion. Jag har mätt ut en 5,2 kilometers-runda omkring Botaniska trädgården och det tar mig just nu ca 25 minuter med blodsmak i munnen vilket är en bit under min värdighet tycker jag faktiskt. Egentligen borde jag nog ta det lugnt med löpningen. Mina kroniskt inflammerade benhinnor protesterar och skaver mot skenbenen men tills vidare ignorerar jag dom. Jag siktar på att göra en anständig tid på Vindsvalan hemma i Uddevalla i sommar. Vindsvalan är en trevlig skogsrunda på 4,1 km med ett par djävulska backar och vi var ett gäng som trotsade mjölsyran där flera gånger i veckan under en period för länge sedan. Alltid på jakt efter nytt personligt rekord. Jag har svårt att hålla igång någon form av träning utan målsättning så nån tidsgräns blir jag tvungen att sätta upp. Undrar vad som kan vara rimligt? Något personligt rekord är inte att tänka på.

En stuga röd?

Mors nya stuga i Dalsland är på god väg. Den kommer att bli så fin. Fast röd lär den nog inte bli. Färg är alltid ett svårt val. Nere vid stranden har hon byggt en vedeldad bastu. Bara en sån sak. Med båten kan man ta sig ut på Vänern eller upp genom Dalslands kanal och det vidsträckta sjösystemet in till Norge eller upp till Lennartsfors eller Årjäng. Eller vart man nu vill åka. På den kalkhaltiga lerskiffern på stränderna runt sjön växer Peltula euploca, Psora globifera och Sarcogyne distinguenda. Vad mer kan man begära?

Heja Europa

Ser i min almanacka att idag är det Europadagen. Vet inte riktigt varför just den 9 maj och jag orkar inte slå i Wiki just nu, men jag vet att europeiska unionens motto är ”Förenade i mångfalden” och att detta motto fastställdes redan år 2004. Det är fint med traditioner.

För övrigt tycker jag att det är dags att införa Euro i Sverige.


Att kverulanter och cyniker kan vara väldigt roliga, om än rätt tröttsamma i längden, är Rocky ett bra bevis på. Denna strip är väl inte rakbladsvass direkt men den handlar ju om blommor så...

Sankt Anna

Tillbringade helgen i Sankt Annas skärgård några mil sydöst om Söderköping i Östergötland i sällskap med Svensk Lichenologisk Förening. Det är fint där ute med många öar och grunda vatten. De yttre delarna av skärgården är föreslagna som nationalpark. Vi bodde i stugor på Mons camping och åkte båt ut till några öar och njöt av solen och intressanta lavar och beskådade Sveriges största ask. Ett par havsörnar flög över Djursö.

Lichenoholics Anonymous på utflykt.


Efter intensiva studier och stundtals hetsiga diskussioner med flera intressanta mothypoteser, var alla forskare slutligen överens om att det var ett s.k. träd.


Förutom lavar och lichenologer bjöd helgen också på en pizza i Valdemarsvik, en punktering utanför Växjö samt en rostig spik nån centimeter eller två in i fotsulan.

Fotomåleri

Trots att jag tycker om att fotografera har jag alltid haft lite svårt att uppskatta fotokonst. Ett undantag är Gregory Crewdson. Hans foton påminner mer om måleri än foto så det är kanske därför jag gillar dem.

Zombie-trött och förlorad återbäring

Jag har varit gammal, trött och sur den senaste veckan men det brukar jag bli så här års. Helst av allt vill jag kasta mina ambitioner på soptippen och gå i förtidspension. Det går snart över. Det är bara att bita ihop och försöka se glad ut. Får hoppas att jag inte är alltför kantig och besvärlig att umgås med. En veckas semester var nog inte tillräckligt. Det sägs att man behöver tre veckor i ett svep för att vila upp sig och det verkar rimligt.

Det har i alla fall varit en social långhelg. Med disputationsfest och så har Mats varit på besök från London. Det känns väl inte riktigt lika lockande längre att ligga packad i parken på siste april. Istället valde vi ett vuxnare alternativ och satt på Fellini och drack öl och såg på golfströmmen av berusade ungdomar som flöt förbi utanför fönstret. Sedan gick vi hem till Niklas och tittade på Zombie-splatterfilm. Dawn of the dead hette den och den var mycket välgjord och underhållande och så bra en Zombie-splatter kan bli. Rekommenderas.

Årets andra disputationsbesök för min del var i fredags på min gamla institution och avhandlingen handlade om orkideer. Mycket trevligt. Festen också. Det är nåt med disputationer och tillhörande fester som är obeskrivligt charmigt och rörande. Personer som aldrig står i centrum annars hamnar plötsligt i fokus under en hel dag och alla är glada. Dessutom får man alltid reda på en massa nya saker om doktoranden ifråga som man aldrig hört förut. Själv är jag egentligen inte alls förtjust i att stå i centrum på det viset men jag minns min egen disputationsdag som underbar även om jag var rätt dazed & confused.

Idag måste man deklarera. Idiotuniversitetet har dragit alldeles för lite skatt på min lön så restskatten är av den storleken att jag får leva på gräs och mjölgröt resten av året om inte mina avdrag går igenom. Jag vill stämma någon. Hårt och brutalt.



Siste april på ett öde Fellini. Mats och Magnus skojar till det lite extra.

Snooker

VM i snooker håller på för fullt och snooker är en av de sporter Eurosport prioriterar tillsammans med curling och tractor pulling och dylikt. Härligt. Snooker är en gentlemanna-sport där varje match tar många timmar, ibland dagar och som karakteriseras av en nästan total brist på action. Perfekt terapi för överstimulerade arbetsnarkomaner.

Det vanliga menageriet av propra herrar ställer upp. Där är det gamla gardet representerade av Steve Davis, urtypen för den kylige brittiske gentlemannen och sjufaldige mästaren Stephen Henry. Där är ”the Welsh Dragon” Matthew Stevens, den lille irländaren Ken Doherty och den ofattbart talangfulle Ronnie ”Rocket” O’Sullivan som spelar lika bra med båda händerna och som käkar Prozac och gråter ut i badkaret för att orka med tävlingspressen. Men Jimmy ”the Whirlwind” White, den fantastiske spelaren som aldrig fick vinna är inte med på den här nivån längre. Han tog sig den långa vägen till VM-final sex gånger men förlorade samtliga finaler. Sedan kidnappades hans bullterrier Splinter till råga på allt. Fast han fick tillbaka den för en lösensumma på 300 pund. Borta är också Paul Hunter, den unge, kaxige flickfavoriten med det långa blonda håret. Som aldrig hann bli världsmästare och som döende och utan hår fortsatte kämpa vid bordet tills han i höstas till sist avled i cancer 27 år gammal.

Följ detta drama i ultrarapid på bästa sändningstid. Sparsamt och lagom sömnigt kommenterat av Eurosports bäste, Kim Hartman.


Steve Davis


Ronnie "Rocket" O'Sullivan


Jimmy "the Whirlwind" White


Paul Hunter


Streaking - en gammal brittisk tradition. Nu även på snookertävlingar.

Magnolia

Tillbaks i Skåne efter en veckas pendlande mellan Uppsala och Stockholm. Magnoliorna i Lund är fullt utslagna.

Läste Volvo lastvagnar av norske författaren Erlend Loe på tåget ner. Perfekt tågläsning. I höstas läste jag Doppler av samma författare på ett tåg till Uddevalla. När jag var klar satt jag och funderade en stund när en man som satt snett mot mig på andra sidan gången började prata med mig. "Jag måste bara fråga dig vad det var för en bok du läste" sa han. "Jag har sett på ditt ansiktsuttryck under resan att det måste vara en bok du tyckte mycket om". Jo, den var väldigt bra tyckte jag och sedan satt vi och pratade om böcker och Norge och diverse. Jag gillar att åka tåg. Inte så mycket de fullsatta resorna mellan storstäderna men gärna sena, glest besatta nattåg till mindre hålor som Uddevalla och Ljusdal. Man kan sitta och sjunka in i sig själv om man vill det. Fast ganska ofta gör man istället trevliga (och ibland märkliga) bekantskaper. Ju färre människor desto mer kontakt verkar det som. Egentligen är tågluffandet den bästa resformen. Undrar om det finns interrail-kort i dessa dagar?

Teide

Batterierna i min kamera är slut så det blir bara ett par bilder till från Teneriffa idag. Vi hyrde bil en av dagarna och tog oss på branta, men fina vägar upp till Teide, världens tredje största vulkan. Teide är 3718 meter högt och därmed Spaniens högsta berg trots att det inte ligger i Spanien. Wikipedia anger att enklaste rutten uppför Teide är klättring men jag gissar ändå att det går lite fortare att ta linbanan upp till toppen.

Högt ovan molnen i den sköna tallskogen (Pinus canariensis). En blå bofink satt i tallen bredvid.


Med Teide i bakgrunden. Scener i både Star Wars och Apornas planet har spelats in i det karga landskapet som bitvis helt saknar växtlighet.


On the road.

Kurt Vonnegut 1922- 2007

.


Läs hans underbara krönika om varför han aldrig fick nobelpriset. Svensk översättning här.