torsdag, mars 08, 2007

Ooh, shes a little runaway

Första dagen på länge sedan jag blev sjuk som jag vågade gå och styrketräna. Jag orkade knappt en timme och sedan var jag illamående av trötthet. Nåja, mina sessioner på gymet är väl rätt ointressanta men det jag skulle komma till var att det finns få ställen som ett gym, ta vilket som helst, som spelar så inaktuell musik. Till min förtjusning ska jag tillägga. Frånsett gymet är det väl i stort sett bara på pub Vildanden, som i motsats till sitt enorma ölsortiment inte har uppdaterat sin musik sedan slutet av 70-talet, som man kan få höra låtar som Saxons gamla Princess of the night eller Judas Priests The Ripper. Idag kom en låt jag inte hört på kanske 20 år, Runaway med Bon Jovi! Det fick mig nästan att tappa greppet om skivstången. Den kom 1984 på Bon Jovis första skiva. Exakt när vi uppmärksammade Bon Jovi minns jag inte men det lär ha varit under våran folkölstid (2,8 % extrapris på Sixtens tapp). I brist på starkare saker blev det en del av den varan när vi skulle festa. För att ha något att skylla på (men det behöver inte ha varit så) hävdar jag att det var en kväll då vi var ölsentimentala och mjuka i huvudet. Och någon deklarerade med bruten röst att detta måste vara den bästa låt som någonsin gjorts, vem vill jag låta vara osagt (det kan tyvärr ha varit jag). Men alla var rörande överens i alla fall och vi spelade låten gång på gång. Detta uttalande har dragits fram i diverse sammanhang sedan dess. Jag förstår hur det känns för mannen (han får vara anonym) som klämde ur sig att han respekterade Toto. Det citatet vill man inte heller ha på gravstenen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej
En klassisk kommentar. Jag minns att den har uttalats meninte av vem?! Kan även varit jag??

Anonym sa...

Det er lika bra att det far forfalla i glomska. Men jag vill minnas att det var en ansenligt mengd whisky med i bilden ocksa. Man kan vara omdomeslos i ruset. Manga replay blev det den kvellen.