Oktober har sina stunder

Jag har just kommit från Gerdahallen och mina muskler är trötta och ömma. Hösten är långsam av sig i år men nu äntligen kommer kylan krypande. Och ikväll är en sån där härligt gråmurrig, dimfuktig oktoberkväll. Det är mörkt och tyst inne i botaniska trädgården. Går man in till baksidan av museet känner man sig nästan helt avskiljd från resten av staden. Nån enstaka gatlykta lyser gult genom buskagen. Runt omkring ur mörkret hörs det tunna vassa tzippandet från dom gråskimliga fladdermössen och borta vid Kulturanatomen sitter en ensam kattuggla och klagar. Ikväll dricker jag varm choklad och läser Djävulselixiret av E.T.A. Hoffman.