Huvudbry

Gick till Headline och fick håret avkortat idag. Jag har haft samma frisyr (eller brist på frisyr) alltid, åtminstone sedan jag blev tillräckligt gammal för att lämna in veto mot min mors hemmaklipppning. En blodig tillställning där hon klippte mig i örsnibben förbättrade min argumentation och jag fick till sist pengar för att gå till en riktig frisör.

”Same haircut as always?” frågade min frisörska (hon är från England), och i hennes tonfall anade jag en utmaning. Ett kort ögonblick tvekade jag. Om jag skulle… njaaeää. ”Well... yeeah, same as always” svarade jag. Men jag blev sittande där och funderade. Egentligen vill jag slippa bry mig men det kanske ändå är dags att hitta på nåt nytt. Tuppkam? Blonderat afrokrull? Förslag mottages gärna.

Jag lät det vara denna gång. Vi kom i alla fall överens om att till nästa gång ska hon tänka ut nåt nytt. Det blir strax före jul. Då jäklar. Årets julfrissa blir...

Alphonse Maria Mucha

Jag är en sucker för Jugend, eller Art Noveau, om man föredrar det franska uttrycket. Det är nåt med de organiska, böljande linjerna i den grafiska stilen som vi förknippar med Jugend, som tilltalar mitt estetiska sinne. Översteprästen var förstås den tjeckiske konstnären och designern Alphonse Mucha (1860-1939). Aldrig har så fagra kvinnor omgivits av så många blommor, slingrande ornament och böljande hårslingor. Det blir naturligtvis lite för mycket i längden, men en rejäl dos Jugend-kitsch då och då gör gott för hjärtat. Därför pallrade vi oss iväg några stycken igår i Jespers bil till en tjusig vit gård strax norr om København som heter Gl. Holtegaard. Där pågår en Mucha-utställning fram till den 19 november. Där kan man beskåda ca 180 tavlor, posters, smycken, kakburkar m.m från Muchas produktion. En underbar utställning, vänlig mot ögonen och utan akademiska pretentioner. Fler bilder på www.holtegaard.org/HTMLKLAR/page032.html

Copyright © Mucha Trust 2006

Arab Strap

Hakade på Mange och Niklas för att kolla in Arab Strap på Mejeriet igår. Det började bra. De första fyra-fem låtarna fick mig rätt entusiastisk. Tungt ös men samtidigt melodiöst. Sen segade det till rejält en bra stund och jag stod där lutad mot en vägg och smuttade på min öl och funderade på om jag borde köpa en ny mössa nu när det börjar bli kallt. Sen kom ett låtparti när dom nästan lät som Marillion (måste vara nån skotsk förbannelse) och då vaknade jag till ett kort ögonblick. Det tog sig i alla fall under några låtar mot slutet konserten och det var bitvis riktigt bra. Slutsumman blir väl att det var … tja, trevligt! Är nog ett bra ord. Trevligt men inget jag lär minnas.

Nä nu jäv… ööh, jaha, men... tack så mycket!

Hade tänkt att skriva ett indignerat inlägg om Svenska dagbladet som jag har en söndagsprenumeration på sen en månad tillbaka. Av någon anledning delas tidningen ut av Posten vilket gör att den kommer först på måndag eftermiddag och det var ju inte riktigt vad jag tänkt mig. Men det var så trevligt att prata med prenumerationsvdelningen och nu får jag börja om min prenumeration från början utan extra kostnad. Och den utlovas komma i god tid innan söndagsfrukosten i fortsättningen.

Jämrans

Kulturfientliga 12-dagars-ministern Stegö Chiló han med att ta bort det fria inträdet på Sveriges museer bara på pin kiv sådär. Fritt inträde var ett lysande initiativ av sossarna som ökat museibesöken i Sverige med sisådär 150 procent. 40 miljoner sparar man. Samtidigt satsar dom 65 miljoner extra på att restaurera gamla kyrkor. Handlar det om ren ondska?

Rysningar av välbehag

Häagen-Dazs cookies & cream; doften av nystött kardemumma; att tugga på färsk persilja; Rachmaninovs 3:e pianokonsert; mjuka våfflor med getmesost; solvarm hud; väldigt höga vågor; att stå naken på en brygga mitt i natten efter ett bastubad; storlommens rop; blåbär med mjölk och socker; bohusgranit i kvällssol; nygräddade kanelbullar.

Karin är tjugofem!

Idag fyller min älskade syster år. Grattis syrran! Hälsa Daniel och lycka till med nya jobbet! Akta dig för de onda makterna (nyliberaler t.ex.) så de inte stjäl ljuset i dina ögon! Håll den röda fanan fortsatt högt! Vi ses i Göteborg snart.

Hur var nu det att fylla tjugofem egentligen? Hmmm, tjugofemåringar kan vara väldigt konservativa och lite inskränkta faktiskt. Man känner sig lite vuxen sådär, har skaffat sig en uppsättning åsikter som man känner sig bekväm med, försöker komma underfund med hur man gör när man leker vuxen, har slutat studentsupa och passat in sitt beteende i nån sorts norm som samhället kan acceptera, tycker man har fattat lite hur saker och ting är och hur det ligger till liksom. Man kanske ska bli sambo, tebjudningar där man visar upp dom nya gardinerna för andra par. Rubba för inte mina cirklar! Haha, det där brukar gå över i de flesta fall.

Det enda jag själv märkte av när jag passerade 25 var att näshåren började växa. Vilket kändes oerhört onödigt! Jamen vafan ska det vara bra för? Bara detta är väl ett fullgott bevis för att Gud inte finns. Ett metafysiskt väsen kan ju omöjligen ha någon form av humor. Därmed är växande näshår, finnar i röven, för tidig utlösning och andra olägenheter starka indicier för evolutionen, som inte på något sätt strävar efter att skapa perfekta organismer. Bara tillräckligt bra för att överleva och fortplanta sig. Mina ben är precis så långa att dom når ned till marken, som Abraham Lincoln sa. Apropå evolution så blev jag en gång kallad för en evolutionär återvändsgränd av min biologifröken. Lite elakt men ganska roligt sagt. Hon syftade på min smala fysionomi och min uppenbara oförmåga att lagra fett i kroppen. Jag var så smal att min mormor brukade ge mig vispgrädde att dricka när jag var liten. Inte för att det hjälpte. Numera verkar jag dock kunna lagra fett utan större problem. Vi får väl se hur det påverkar mina framgångar i evolutionskarusellen.

Oktober har sina stunder

Jag har just kommit från Gerdahallen och mina muskler är trötta och ömma. Hösten är långsam av sig i år men nu äntligen kommer kylan krypande. Och ikväll är en sån där härligt gråmurrig, dimfuktig oktoberkväll. Det är mörkt och tyst inne i botaniska trädgården. Går man in till baksidan av museet känner man sig nästan helt avskiljd från resten av staden. Nån enstaka gatlykta lyser gult genom buskagen. Runt omkring ur mörkret hörs det tunna vassa tzippandet från dom gråskimliga fladdermössen och borta vid Kulturanatomen sitter en ensam kattuggla och klagar. Ikväll dricker jag varm choklad och läser Djävulselixiret av E.T.A. Hoffman.

Torsdagstrams

Haha, jag har tramsigt kul med min nyupptäckta datorkamera. Och man måste faktiskt använda effekter om det finns sådana.

Tisdagspyssel

Jag hittar nya finesser med min dator hela tiden. Nu har jag upptäckt att min dator har en inbyggd kamera så jag kan ta kort på mig själv när jag sitter vid skrivbordet. Och så kan man få diverse lustiga effekter på korten om man vill. Efter visst krångel lyckades jag vända datorn och tya en bild på mitt arbetsrum också. Där sitter en kollega också. Det är lite stökigt för jag håller på och sorterar lavar som ska skickas till Minnesota.

Ööh?

Den där migrationsminister Billström vägrade betala TV-licensen för att SVT har så dåliga program. Och jag undrar bara lite då varför han har TV överhuvudtaget i så fall? Och vad tittar han på? Trean? Femman? (C)anal+?

Vad gäller TV så är min erfarenhet att reklam-TV inte precis är nån garant för kvalitet och rikt utbud. Paranoida liberaler brukar dock hävda att SVT styrs av nån sorts manipulativ socialistisk dagordning och det är väl det som är problemet får man förmoda. Vad det än handlar om så tycker jag nog inte att man inte ska behöva höra såna pubertala uttalanden från en minister.

Lite historia: Licensen var från början, såvitt jag förstår, ett sätt för staten att hålla reda på vilka medborgare som hade tillgång till radio. Militären gillade ju inte att vanligt folk kunde ta del av radiosändningar hur som helst. Dom lyckade inte förbjuda det men en möjlighet att registrera presumtiva orosmoment d.v.s. folk som riskerade att bli lite för informerade och bildade, fick man igenom. Rätta mig gärna om jag har fel.

Skojigt

Sofia har en ny apparat som heter Singalong eller nåt liknande. Nån sorts hemma-Karaoke och så kan man tävla med sina kompisar om vem som sjunger bäst. Man sjunger i en mick och datorn registrerar hur rent man sjunger och hur väl man följer noterna och räknar sen poäng på nåt sätt. Vi var några som testade den i lördags.Den var laddad med hits från 80-talet. Sofia sjöng i en klass för sig men vi andra tog i så gott vi kunde. Helens paradnummer var utan tvekan ”The power of love” och Kålle gjorde bl.a. en fin version av ”Material girl”. Efter ett par glas vin var det dags för ”The final countdown” och Foreigners gamla powerballad ”I wanna know what love is”, som sjöngs med viss inlevelse. Efteråt kan man lyssna på hur det lät när man sjöng. Då behövs det mer vin.

För övrigt

köpte jag ett och ett halvt kilo kantareller för sjuttio spänn på Hötorget i lördags. Eller bequereller som vi kallade dom efter Tjernobyl. Fast det har väl gått över nu det där med det radioaktiva. Kanske. Eller om det skulle ta en miljon år. Kommer inte ihåg. Det kändes som ett bra köp i alla fall.

Höstpoem

Fiskolja gör mig gla’
Fiskolja tralala
Fiskolja hela dan
Fiskolja tamejfan

...

Det var ju det där med kanelbullens dag. Jag har faktiskt handlat allt som behövs men det blir inte av. Skandal! Årets viktigaste högtid och allt. Men jag är öltrött och pallar fanimej inte att baka ikväll. Vill ändå berätta att vi fick varma bullar på museet idag. Samt julklappar underligt nog. God natt!

Stockholm

Livet är som en omgång monopol. Man går i cirklar och plötsligt är man tillbaka på ruta Gå igen. Jag sitter på ett studentrum i en korridor ute i Bergshamra lite norrut i Stockholm. Det är tio år sedan jag flyttade ut från korridoren på Ulrikedal i Lund och jag trodde knappast skulle sätta min fot på en dylik igen. Köket är lite sunkigt. Jag tycks ha utvecklat smak för en lite högre standard sedan jag själv bodde på korridor. Men det är nära och bra till jobbet och rummet är fint. Och så är det ju så trevligt med ungdomar.

Kanske är livet snarare som en uppåtgående spiral. Det skulle jag vilja tro.

Det är kul att vara på Naturhistoriska och jag börjar lära mig att hitta vilket inte är så lätt. Många stora hus och mängder av trappor, dörrar, korridorer och prång som inte tycks leda nån särskild stans. Än så länge har jag inte hunnit göra och se så mycket men imorgon blir det öl med några kollegor och på fredag blir det disputation och fest på kvällen inne på museet. Jag anar ett vilt fylleslag bland dinosaurier och uppstoppade björnar.

Det var allt för idag.