Man hinner samla på sig mycket under tolv år. Det är en gigantisk arbetsinsats att tömma rummet på museeet med allt som ligger i papplådor, skåp och skrubbar. I varje hörn, bakom varje skåpsdörr och i botten av varje låda döljer sig också ett litet dåligt samvete, något jag borde gjort för länge sedan och det är så underbart skönt att ta tag i allt och få väck skiten. Just nu jobbar jag med att skicka tillbaka ett femton-tal lån till amerikanska herbarier. Jag rationaliserar brutalt men lär ändå få jobba långa kvällspass ett par månader framåt.
Lärde mig i helgen att det inte alls är något konstigt med att vitsipporna blommar just nu. Det gör vissa kloner alltid. Trampade sedan upp en sannolik dvärgbeckasin i Sjököp – en klassisk floristikkurs-lokal uppe på Linderödsåsen där man kan spana in tranbär och missne och dylikt och där vi samlade kilovis med vitmossor för artbestämningsövningar. Kan inte kryssa beckasinen tyvärr, kan för lite om fåglar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hade du påken med dig...i fall en orre eller tjäder skulle flyga upp som du ville studera lite närmare :-)
Fågelskådning på det gamla klassiska viset. Det var tider det.
Martin
Nej nej nej. Vitsipporna blommar p g a klimaförändringar, det har Al Gore och den långhårige slusken till metereolog på TV sagt, så det så.
Nostalgiskt att läsa om 'museumsstädningen'... Vad händer med rummet om du flyttar ut? Det är ju Lars/Ulf/Stefans gamla gamla...
Pingisrum, ljusterapi-lokal eller kanske bollhav. Ingen aning men, tja, då och då har vi ju en gästforskare som behöver utrymme...
Annars tror jag att hela museet kunde bli en schyst Laserdome-arena om nu växterna flyttas ut till åkrarna så småningom.
Skicka en kommentar