Tre konserter

Malmöfestivalen har brötat igång. Jag är ju inte överdrivet förtjust i folkmassor så jag brukar inte direkt söka upp festivalen men det finns förstås mycket bra musik att gå och lyssna på. Igår var vi ett gäng som vandrade runt i Malmö och vi fick med oss hela tre konserter.

Först ut Lloyd Cole minsann. Nja, jag ska inte påstå att jag någonsin varit ett större fan och jag har egentligen inte lyssnat på en enda skiva sedan runt 1990. På Möllaplatsen på den sena eftermiddagen uppträdde han med en gitarr och inget mer. Det var mest egna låtar jag aldrig hört men några trevliga covers, Tim Hardin, Leonard Cohen och Johnny Cash. Publiken 30+ med mycket barnfamiljer, ingen trängsel, bekvämt. Medelålders pop utan distraktioner skrev sydsvenskan och jag kan bara instämma. Avslutade med ett par självklara extranummer, Jennifer She Said och Lost Weekend. Och då blev man ju lite glad. Och lite lagom nostalgisk.



Det är omöjligt att inte gilla Sahara Hotnights. Musiken är bra och scenshowen är stencool. Igår stod jag långt ifrån scenen och kanske avståndet gjorde att jag tyckte det hela kändes lite oengagerat. Kort uppträdande också, bara 45 minuter. Kanske Stortorget inte riktigt var rätta konsertmiljön för dom. Kul att ha sett dom spela i alla fall.



Bäst, överlägset bäst var Marit Bergman. Sent på kvällen nere på Möllaplatsen inför en hängiven och lyckligt berusad publik öste hon på med allt hon hade. Det bästa jag sett på mycket länge. Lite överraskande, jag var trött och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Det blev massor av energi, fullt ös, kanonbra musiker, och dessutom sjunger hon jäkligt bra. Så har hon bra låtar förstås som vinner på att spelas live dessutom.

Några bilder till här.