Zombie-trött och förlorad återbäring

Jag har varit gammal, trött och sur den senaste veckan men det brukar jag bli så här års. Helst av allt vill jag kasta mina ambitioner på soptippen och gå i förtidspension. Det går snart över. Det är bara att bita ihop och försöka se glad ut. Får hoppas att jag inte är alltför kantig och besvärlig att umgås med. En veckas semester var nog inte tillräckligt. Det sägs att man behöver tre veckor i ett svep för att vila upp sig och det verkar rimligt.

Det har i alla fall varit en social långhelg. Med disputationsfest och så har Mats varit på besök från London. Det känns väl inte riktigt lika lockande längre att ligga packad i parken på siste april. Istället valde vi ett vuxnare alternativ och satt på Fellini och drack öl och såg på golfströmmen av berusade ungdomar som flöt förbi utanför fönstret. Sedan gick vi hem till Niklas och tittade på Zombie-splatterfilm. Dawn of the dead hette den och den var mycket välgjord och underhållande och så bra en Zombie-splatter kan bli. Rekommenderas.

Årets andra disputationsbesök för min del var i fredags på min gamla institution och avhandlingen handlade om orkideer. Mycket trevligt. Festen också. Det är nåt med disputationer och tillhörande fester som är obeskrivligt charmigt och rörande. Personer som aldrig står i centrum annars hamnar plötsligt i fokus under en hel dag och alla är glada. Dessutom får man alltid reda på en massa nya saker om doktoranden ifråga som man aldrig hört förut. Själv är jag egentligen inte alls förtjust i att stå i centrum på det viset men jag minns min egen disputationsdag som underbar även om jag var rätt dazed & confused.

Idag måste man deklarera. Idiotuniversitetet har dragit alldeles för lite skatt på min lön så restskatten är av den storleken att jag får leva på gräs och mjölgröt resten av året om inte mina avdrag går igenom. Jag vill stämma någon. Hårt och brutalt.



Siste april på ett öde Fellini. Mats och Magnus skojar till det lite extra.