Snart dags för ett par veckor i Stockholm igen. Det har blivit lite rörigt med boendesituationen där uppe mot slutet. Nu är det i alla fall klart att jag flyttar tillbaks till studentkorridoren ute i Bergshamra efter ett par månaders frånvaro. Ska bli trevligt. Och jag slipper pendla från Uppsala tre timmar om dagen vilket var gräsligt jobbigt i längden.
I övrigt börjar jag tro att det är nåt som är fel med kroppen. Jag springer, styrketränar och går på spinning-pass men det vill aldrig lossna. Ända sedan förkylningen eller influensan eller vad det var i februari har jag kännt mig tung och trött. Löpningen, min favoritträning, går i slow-motion. Jag har mätt ut en 5,2 kilometers-runda omkring Botaniska trädgården och det tar mig just nu ca 25 minuter med blodsmak i munnen vilket är en bit under min värdighet tycker jag faktiskt. Egentligen borde jag nog ta det lugnt med löpningen. Mina kroniskt inflammerade benhinnor protesterar och skaver mot skenbenen men tills vidare ignorerar jag dom. Jag siktar på att göra en anständig tid på Vindsvalan hemma i Uddevalla i sommar. Vindsvalan är en trevlig skogsrunda på 4,1 km med ett par djävulska backar och vi var ett gäng som trotsade mjölsyran där flera gånger i veckan under en period för länge sedan. Alltid på jakt efter nytt personligt rekord. Jag har svårt att hålla igång någon form av träning utan målsättning så nån tidsgräns blir jag tvungen att sätta upp. Undrar vad som kan vara rimligt? Något personligt rekord är inte att tänka på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skoj att du tagit upp springningen igen.
Sjalv funderar ja pa att anmella mig till Singapore marathon i december. For nervarande springer jag 2-3 ggr i veckan, 10 km, med ett par mjolksyra stigningar per runda. Det har i alla fall borjat lossna nu och mycket av de initiala skavankerna med varkande hofter och ryggslut har forsvunnit och jag har lyckats komma in i bra mentalt tillstand der negativa tankar om trotthet och aterstaende distans har forsvunnit. Den mentala biten var for mig ett stort hinder sa det var ett framsteg, fast det aterstar en hel del innan jag kan anse mig mogen for ett marathon.
Jag har ju ett 10 ar gammalt vad med Lipparna, om jag klarar av att springa vindsvalan under 15 minuter eller var det 15.30 min sa skall de ge mig en 1000-lapp var. Du kanske kan ta over det vadet. Alternativt kommer jag hem i host och ger det ett forsok.
Hans! Jag tror att jag hört ngt om att bröderna Lippert höjt "vadsumman" betydligt i takt med att ni blivit äldre, kolla med Martin och Mange - jag tror att du skulle kunna göra en ordentlig hacka på att fixa vadet :0)
Hilsen
Helen
Det är så skönt att springa när man kommit så pass långt att det bara flyter och man kan springa hur långt som helst. Men då måste man göra som du och springa ganska långt, åtminstone en mil ett par gånger i vekcan ett tag. Mitt problem är mina benhinnor som hindrar mig från att springa mer än 5-6 km högst. Då är det svårare att komma i riktigt bra löpform. Roligt att höra att du är på gång. Hoppas på en rapport från Singapore marathon i vinter.
Vad gäller vadet på VIndsvalan så kvarstår det. Och Ralf sa nån gång att dom lägger till en nolla eller t.o.m. två utan problem eftersom dom är säkra på att du inte fixar det. Jag är själv inte beredd att ta över vadet utan hoppas att du åtminstone kan få dom att darra lite i knävecken. 15 minuter tror jag det är som gäller.
Kör hårt,
Martin
Skicka en kommentar